Fia Kaddik årets Aasa Kitok stipendiat

Stipendiet delas ut till minnet av Aasa Kitok – en legendar bland sameslöjdare. Som ung lärde hon sig att ta tillvara och slöjda av rötter. Tack vare henne föll inte den samiska rotslöjden i glömska. Aasa Kitok förnyade hantverket och lärde upp sina döttrar till mästerliga rotslöjdare. Särskilt dottern Ellen Kitok-Andersson kom att spela stor roll som slöjdlärare på Samernas Utbildningscentrum.

När styrelsen för Sameslöjdstiftelsen Sámi Duodji för trettonde året i rad delade ut stipendiet föll valet på Jokkmokksprofilen Fia Kaddik. Sámi Duodjis vd Mari-Ann Nutti berättar att det är första gången stipendiet går till en rotslöjdare.

–Det var fantastiskt roligt. Rotslöjd är långsamhetens lov. Det är en konst att hitta material – det ska vara rätt årstid, rätt skog, rätt ställe med rätt jordmån, och man ska också skörda på ett varsamt och hållbart sätt. Sedan återstår att bereda och sortera innan man ens kan börja arbeta. Delningen av rötterna är det trevligaste momentet, att lyssna in var roten vill bli delad, säger Mari-Ann Nutti, som påpekar att även om rotbindning är en universell teknik har den samiska tekniken särskilda kännetecken.

Stipendiet är på 25 000 kronor men för Fia Kaddik väger äran att bli utnämnd tyngst. Ett par veckor innan marknaden fick hon beskedet men blev försedd med munkavle. Det var absolut top secret!

–Jag höll på dö, jag grina’ och var jätteglad om vartannat. Det är en sådan ära, att lilla jag ...

Att jobba med rot är ett tids -och tålamodskrävande hantverk som Fia Kaddik som barn lärde sig av sin mamma och farmor.

–Man fick aldrig sitta sysslolös eller bara leka, så jag drog mycket rötter i backen.

I tonåren kom slöjden i skymundan. Slalom, idrott och fotografi var roligare. Men så började hon slöjdlinjen på Samernas Utbildningscentrum som ligger i Jokkmokk. En av lärarna var Ellen Kitok Andersson.

–Ellen såg att jag hållit på tidigare. Jag fick en hornpryl av henne och hon uppmanade mig att ta tillbaka roten och fortsätta. När hon dog fick jag ta över rotslöjdsundervisningen på Samernas Utbildningscenter, berättar Fia Kaddik.

Stipendiet innebär även att producera en egen utställning till marknaden nästkommande år. Den ser Fia fram emot, tankarna gror i hennes bakhuvud men hon känner ingen stress.

– Rotslöjd kan man varken stressa fram eller tillverka snabbt. Det känns jätteroligt att få synliggöra roten. När jag skulle göra ost till jul använde jag en ostform i rot från 1824. Jag tycker fler borde lägga bort all plast, osten blir mycket godare om den görs i en riktig form av rot.