Danyar Mohammed är van att bli intervjuad. Och han är van vid att få frågor om turerna kring hans uppehållstillstånd och det utvisningshot som han stod inför på grund av ett enkelt fel på lönen som snabbt åtgärdades. Danyar fick en tidig julklapp i år - ett besked om att få stanna i det Jokkmokk han kommit till att älska. – Jokkmokk är allt för mig. Allting, säger Danyar.
Danyar vill inte prata om tiden innan han kom till Sverige. Det är för jobbiga minnen att tänka på, säger han, och han är privat av sig. Han pratar mycket hellre om stödet han har fått av lokalsamhället, och tänker inte i första hand om uppslutningen runt honom när han hotades av utvisning.
– Jag har fått stöd från första gången jag kom till Jokkmokk. Jag har fått stöd i skolan, när jag var ledsen, när jag hade bekymmer, när jag var ensam. Jag har alltid, hela tiden fått stöd, säger han, tänker en stund, och fortsätter:
– Jag har bott här ganska länge nu och känner alla. Det är underbart här. Det finns inga ord för det, man vill bara ge tillbaka. Det här som Jokkmokk har gjort för mig, inte bara i den här processen utan när de tog emot mig, jag har fått väldigt mycket hjälp. De är änglar. Världens bästa människor.
Danyars drömmar har inte kommit igång riktigt ännu. Först drömde han om att få stanna i Sverige, berättar han. Nu måste han jobba i två år till innan han får ett permanent uppehållstillstånd. Och då har han ett mål: att starta en egen restaurang.
– Jag skulle vilja göra det i Jokkmokk, jag vill inte fara någon annanstans. Men det finns redan många restauranger här. Kanske jag kan ta över här, säger han med ett skratt och syftar på pizzerian han jobbar på. Danyar nämner turisterna om sommaren och vintern, att det är många som kommer. Och att ortsborna är duktiga på att gå ut och äta, men kanske inte flera gånger i veckan.
Han funderar över underlaget för en ny restaurang och nämner andra inriktningar som en restaurang skulle kunna ha. Nu bor han i Jokkmokk med sin flickvän. Familj? Inte ännu, säger han, klart att det finns planer på det i framtiden ”men man kan inte hoppa över de tio stegen!”. Han vilar, tränar och träffar sina kompisar. Och jobbar, för det är vad han vill göra.
– Jag vill arbeta, det är det jag är intresserad av och det är vad jag har velat göra sedan jag lärde mig språket. Jag mår jättebra på morgonen när jag kommer till jobbet! Ju mer jag lär känna den här branschen desto roligare har jag.
– Jag har gjort rätt för mig, och jag vill fortsätta göra rätt för mig. Om man vill är det inte svårt att nå sina drömmar, någon gång. Man måste bara fortsätta och inte ge upp.
– Det kanske händer imorgon, eller nästa månad, eller om flera år, men man kan nå dem, någon gång.
Text: Maria Broberg
Foto: Carl-Johan Utsi
Publicerad: 2017-12-22 08:12. Ändrad:
2017-12-22 08:44.