Maria, som arbetar som kantor på Jokkmokks Församling, blev sjuk i samband med det första större utbrottet i Jokkmokk. Hon blev sjuk lite senare än de andra och eftersom Maria också lider av astma så blev hennes förlopp riktigt illa.
Hon märkte det först när hon fick förkylningssymptom och lite ont i kroppen. Hon tänkte inte först att det kunde vara covid-19. Senare fick hon svårt att andas, kunde inte ta några djupa andetag och kunde inte medicinera med sin astmamedicin. För att kunna tillgodogöra sig den behöver man hålla andan en stund och det fungerade inte. Till slut bestämde hon sig för att testa sig och beställde tid men hann aldrig dit eftersom det istället blev ambulansfärd till Gällivare. Maria hade mycket dålig syresättning och hamnade, efter att provtagning gjorts på akuten, på en vanlig avdelning och fick syrgas.
Dagen efter var hon mycket sämre, hon kunde knappt röra sig i sängen och kunde inte andas riktigt, syresättningen var ännu sämre. Hon flyttades till intensiven och där blev hon kvar en vecka. Risken var stor att hon skulle hamna i respirator och hon trodde verkligen att hon skulle dö. De satte en “optiflow” på henne – för att förbättra syresättningen. Hon var fruktansvärt trött och upplever att hon sov mest hela tiden, vaknade till bara när personalen kom för att kolla blodstatus och annat.
Bild: Privat
Hon minns att hon tänkte att om hon överlevde detta så skulle hon verkligen fundera på vad som är viktigt i livet, hon minns också samtal med sin mamma som bor i södra Sverige som var så orolig, grät och sa: - Du ska inte dö, du klarar det.
Efter intensiven kom hon till en avdelning där personalen gick i full skyddsutrustning och skyltar utanför rummet med information om att här fanns en covidpatient. Där blev hon kvar en vecka till innan hon blev så pass pigg att hon fick åka hem.
Hon är fortfarande mycket trött, hon kan t.ex. bestämma sig för att hon ska gå en viss sträcka men upptäcka att det inte fungerar, att hon måste gå tillbaka för att hon blir så trött. Hon tappade både smak- och luktsinnet. Smaken har hon fått tillbaka men inte luktsinnet, vilket kan vara en fördel när jag tömmer kattlådan, säger hon med ett leende.
Maria tänker idag mer på vad som är viktigt i livet, att göra det man drömmer om och att inte fastna i gamla hjulspår.
Hennes uppmaning till andra: TÄNK ER FÖR! Var inte så egoistisk - tänk på att människor drabbas olika och någon kan faktiskt dö. Tänk till innan! Det ÄR tråkigt för alla - men förhoppningsvis kommer det något gott av detta. Man måste se det som att det är inte bara mig det handlar om, det handlar om oss alla.
Publicerad: 2020-11-30 14:41. Ändrad:
2020-11-30 14:41.