Vem bestämmer hur kommunens pengar används - och vad går de till?

LÄS MER:

Kommunchefen om en budget i obalans
Kommunstyrelsen: Pengarna ska räcka till allt och alla.
Socialchefen: Ekonomin tvingar fram nya arbetssätt och rutiner.
Skolchefen: Ekonomin bekymrar mig väldigt mycket.
Samhällsbygg: Lagarna som styr verksamheten blir allt fler.
Kultur och fritid: Växlar upp skattepengarna med andra medel.
 

Den kommunala börsen får dock in pengar även från andra håll, även om invånarna bidrar mest. Staten bidrar med pengar, exempelvis utjämningsbidrag via det kommunala utjämningssystemet, och andra riktade eller generella statsbidrag. Därtill kommer det som invånarna betalar för som kommunala avgifter för barnomsorg, äldreomsorg, vatten och avlopp, hyror av industrilokaler och intäkter från mat, städ och elevboende med mera.

Här hamnar skattepengarna

Av den totala pengapåsen fördelas cirka 352 miljoner direkt mellan kommunstyrelsen, barn- och utbildningsnämnden, socialnämnden, samhällsbyggarnämnden samt kultur- och fritidsnämnden. Där är det politikerna i varje nämnd som prioriterar hur pengapotten ska användas.
Resterande 109 miljoner går till exempelvis pensionskostnader, avskrivningskostnader för investeringar och räntor för kommunens lån.

Allra mest pengar, 40 procent av kakan, behöver socialnämnden. Faktum är att socialnämndens kostnader har ökat markant de senaste åtta åren. Näst mest pengar, närmare 30 procent, landar hos kommunstyrelsen, varav 10 procent avser gymnasiet och vuxenutbildningen som drivs via Lapplands Kommunalförbund. Därefter får barn- och utbildningsnämnden 24 procent och de 6 procent som är kvar delas broderligt mellan samhällsbyggarnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Men det här är inte hela sanningen.

Pengar för ”grädde på moset”

Det är skillnad på pengar och pengar. Utöver skatteintäkter och statliga bidrag finns det pengar för kommuner att ansöka om, exempelvis från Skolverket, Boverket, Socialstyrelsen, Tillväxtverket, Havs- och vattenmyndigheten. Unikt för dessa pengar är att de oftast inte får användas i den ordinarie kommunala verksamheten, utan är avsedda för särskilda insatser.

Ett konkret exempel är ombyggnation och uppfräschning av utemiljön längs Berggatan i centrala Jokkmokk, ett annat exempel är att en del av renoveringen och tillgänglighetsanpassningen av bad- och sporthallen, som delvis bekostades av statliga pengar från Boverket.

Bygdemedel, de pengar som finns avsatta för kommuner som kraftigt påverkats av vattenkraftsutbyggnad, kan sökas via Länsstyrelsen. Inte heller dessa pengar får användas för den ordinarie kommunala driften, utan ska gå till utvecklingsprojekt och investeringar. Det är till exempel tack vare bygdemedel som kultur- och fritidsnämnden kan erbjuda en fin kulturskola och ett föreningsstöd till föreningar. Bygdemedel används också till att utveckla besöksnäringen och näringslivsinsatser.

För en liten kommun som Jokkmokk, är det extra värdefullt att kunna ”växla upp” de kommunala pengarna med projektpengar från annat håll. Utan denna möjlighet skulle mycket av det som är särskilt uppskattat av kommunens invånare aldrig kunna göras.

Vem bestämmer hur pengarna ska användas?

Vem fördelar den kommunala pengapåsen till de olika verksamheterna? Och hur går det till? Så här är det: Nyårsraketerna har knappt tystnat innan budgetarbetet för nästkommande år drar igång. Ett intensivt halvår väntar. Strax efter Jokkmokks marknad är det chefsdialog, då avdelningscheferna stöter och blöter strategiska frågor för kommande tvåårsperiod.

Under beredningsdagarna i mars, med politiker och tjänstemän, får bland andra socialchef Maria Larsson och socialnämndens ordförande Kerstin Hellgren-Tobiasson beskriva socialtjänstens verksamhet och förväntade utveckling, samt begära pengar (äska medel) till verksamheten. Övriga nämndsordföranden och avdelningschefer gör detsamma.

Under mars och april fortsätter beredningen av det kommande årets budget, ett arbete som kommunstyrelsens arbetsutskott (AU) ansvarar för. Arbetsutskottet består för närvarande av Robert Bernhardsson (s), Victor Segerström (V), Sven Holmqvist (S), Roland Bohman (FJ) och Henrik Blind (MP). Arbetsutskottet lämnar förslag till beslut om budget till kommunstyrelsen.

När kommunstyrelsen är överens om förslaget får kommunfullmäktiges 25 politiker granska förslaget. I juni tar kommunfullmäktige beslut om budgetramarna för nästkommande år. De tar också beslut om och strategisk plan för kommande tre år och kan även besluta om vissa delar av budgeten för investeringar som är planerade nästa år.

I klartext är det fullmäktige som bestämmer hur den stora pengapåsen ska fördelas mellan kommunens verksamheter, medan det är upp till de fyra nämndernas och kommunstyrelsens politiker att bestämma hur den pengapott de fått ska användas. Och strax därpå startar budgetarbetet inför nästnästa år …

Budgeten måste vara i balans

En prognos över kommunens intäkter görs med hjälp av underlaget från Sveriges kommuner och regioner (SKR), som har koll på befolkningsunderlag, skatteintäkter och statliga bidrag. Enligt lag måste budgeten vara i balans. Det innebär att kostnaderna inte får vara större än intäkterna. För att få en budget i balans, måste man prioritera – även om det ibland svider.

Budgetprocessen i förra stycket beskriver ut ett ”normalt” år. Men vissa år kan olika omständigheter leda till att Kommunfullmäktige tar budgetbeslutet senare under året. Ett exempel är när det är valår, då ska nya fullmäktige fastställa budget för nästkommande planeringsperiod och det kan då ske tidigast under senhösten.

Vad händer när kostnaderna ökar, eller när intäkterna minskar?

Om det inte finns någon reserv att ta av, finns det risk för att verksamheten tvingas redovisa underskott. I praktiken innebär det att nalla ur kommande års pengapåse. Ett förskott helt enkelt. Enligt lag måste kommunen återställa det egna kapitalet inom tre år, vilket rent krasst betyder att det finns mindre pengar att dela ut till nämnderna under de kommande tre åren. Därför är det väldigt viktigt att verksamheterna hittar vägar för att få pengarna att räcka.

Det finns lag på att budgeten ska vara i balans.