Skogsarbetare, flottare, järnvägsrallare och vattenrallare - människor från hela landet har under de senaste 100 åren sökt sig till Jokkmokks kommun för att arbeta.
   Arbetstillfällena i industrialiseringens spår var många. Utbyggnaden av vattenkraften inleddes 1910, Inlandsbanan byggdes mellan 1932 och 1936 samtidigt som skogsbrukets personalbehov var omfattande. In- och utflyttningsvågor avlöste varandra samtidigt som människorna, inte bara från resten av Sverige utan även från världens alla hörn, formade Jokkmokk till den mångkulturella mötesplats den är än i dag.
   Under den mest intensiva byggperioden under 1960-talet var befolkningstalet uppe i 12000. Då behövde ännu skogsbruket en betydande personalstyrka, som dock efterhand minskade i takt med skogsbrukets mekanisering.
   I dag behövs ett antal hundra anställda för drift- och underhåll av de tio kraftverken i kommunen men under de senaste årtiondena har även omfattande reinvesteringar i kraftverken på nytt inneburit ett ökat behov av arbetskraft.
   Samiska näringar har alltid varit viktiga för Jokkmokks kommun. Rennäringen med binäringar räknas i dag som den tredje största näringen i kommunen.
   Kommunen har många starka varumärken att marknadföra. Ortsnamnet Jokkmokk med sina fyra k, Jokkmokks marknad, världsarvet Laponia med nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus, Ájtte, svenskt same- och fjällmuseum tillsammans med  sameslöjdstiftelsen Sami Duodji är några exempel på fantastiska besöksmål.
   Kommunen har även ett aktivt näringsliv. De flesta företagen är små, med färre än fyra anställda, eller medelstora men det finns också ett antal större aktörer. Nyföretagandet ökar stadigt och kommunen ligger ofta långt fram i olika nationella nyföretagsmätningar.